Denna artikeln skrev jag 26/4 2001, när jag hade glädjen att träffa Karsten under en promenad i Barcelona. Även om artikeln är 15 år gammal, jösses vad tiden går, är det mycket i den som fortfarande är oerhört intressant, om du har ett intresse för Barcelona. (Pia Hankö)
(26/4/2001) Vem kunde tänka sig att en norsk kulturjournalist och författares släktforskning skulle leda honom till Barcelona? Tanken fanns nog inte heller hos Karsten Alnæs till en början. Men tack vare denna upptäckt byggde metropolen vid Medelhavet och Karsten upp ett mycket speciellt förhållande. Karsten Alnæs försöker skildra detta i sin nyligen utgivna bok ”Barcelona – et katalanskt fyrverkeri”. Och visst har han lyckats!
Jag möter Karsten Alnæs utanför Santa Maria del Mar kyrkans huvudingång, ett av hans favoriter i de gotiska kvarteren av Barcelonas gamla delar. Han har precis lämnat sin turistgrupp för att äta en tapas-lunch med mig och vi väljer en närliggande bar.
Boken ”Barcelona – ett katalanskt fyrverkeri” kom ut i bokhandlarna förra året, mycket tack vare ett önskemål från researrangören som Karsten Alnæs jobbar för genom att guida kulturintresserade norrmän runt i Barcelona.
– Man bad mig att skriva ner mina kunskaper och skildringar om Barcelona, det jag berättar om under mina guideturer, förklarar Karsten medan vi väntar på att få in bacalao, albóndigas (köttbullar), calamares (bläckfisk), pollo y gambas (kyckling och räkor) och andra tapas-rätter.
Känd i Barcelona undgår jag inte att sakna flera stadsdelar och intressanta element i Alnæs bok; de charmiga Grácia-kvarteren nämns bara kort, den fascinerande stadsdelen L’Eixample kvarteren skapat av stadsarkitektens Cerdá. Jag saknar nog också ett försök att skildra det otroligt rika konst-, musik och teaterlivet som existerar i Barcelona och stadens ”nya” och moderna kvarter som dykt upp i samband med Olympiaden 1992.
Vi är rörande eniga om att det är omöjligt att få med allt i en bok om Barcelona, vilket bara är ett tecken på den enorma mångfalden av intressanta saker att upptäcka. Karsten menar:
”Boken ‘Et katalanskt fyrverkeri’ är en släntrande promenad i de kvarter av Barcelona som fascinerat mig. Jag har aldrig försökt ge en helhetsbild av staden.”
– Barcelona har allt för alla åldrar och alla typer av människor. När jag skrev boken valde jag att ge en subjektiv bild av vad JAG intresserat mig för och fascinerats av. Jag är medveten om att det innehåller endast en bit av metropolstaden och är färgad av mina egna intressen, men tanken med boken var aldrig att ge någon komplett bild utan snarare ta läsaren med på min promenad genom staden.
– Jag är mycket fascinerad och imponerad av mästerverket som gjorts med L’Eixample kvarteren och kan varmt rekommendera långsamma promenader mellan Plaza Cataluña och Avenida Diagonal för att njuta av frodigheten i arkitekturmodernismen. Över huvudtaget har alltid katalanerna haft en sans for modernism, både i sin arkitektur och i sin målarkonst, förklarar Karsten.
Släktforskning och klippfisk
Relationen mellan Karsten Alnæs och Barcelona började med en släktforskning och Karsten fastnade interesserat vid familjelegenden som berättade om hans oldefar från Kristiansund som sköt fram sitt eget bröllop på grund av en viktig exportresa med klippfisklast till Barcelona. Under lång tid trodde Karsten att kristiansundsborna lärt sig att tillreda klippfisk a la bacalao av barcelona-borna.
”Min fetter har i mange år forgjeves forsøkt å lede meg bort fra denne vranglære, og i en alder av 60 år har jeg endelig måttet godta sannheten. Den kristiansundske oppskriften på bacalao, med potetskiver, løk, klippfisk, pimiento og olje, er først og fremst bygget på portugisiske forbilder. Men det forhindrer ikke at Barcelona har betydd mye i kristiansundernes liv.”, skriver Karsten i sin bok.
Sitt första möte med Barcelona var 1967, då staden och Katalonien var kuvat av Franco-diktaturen. Med dagens bild av staden är det svårt att inbilla sig hur det såg ut då, menar Karsten.
”1967 mötte jag människor som inte ville prata men som pratade iallafall. Kuvade av Franco-diktaturen, men med en dåligt dold stolthet under ytan.”
– Den starkaste minnesbilden jag har är från de tidigare hamnkvarteren (idag plats för shopping och underhållningscentret Maremagnum). Här mötte jag folk som inte ville prata, men som pratade iallafall. Människorna verkade rädda att öppna sig, stämningen var trist och tryckande, men på något sätt verkade behovet av att få ge uttryck för sina tankar större än den påtvingade tystnaden.
Raval-kvarteren, stadsdelen som alla Barcelona-guider rekommenderar turisten att INTE bör besöka, var för 34 år sedan smutsigare och mer illaluktande än någonsin. Staden visade på många sätt en efterkrigsmedtagenhet. Trots detta, låg det en otrolig vitalitet och ”stå-på-anda”, som oundviklig lyste igenom den sköra gråa ytan.
– Det påminde mig starkt om vestlandet hemma i Norge, säger Karsten.
Det ”rufsiga” Barcelona
Barcelona har enligt Karsten många likheter med östra delarna av Oslo, där han själv växte upp. ”Bydelarne Raval og Poble Sec har trekk av Grønlandsleirets forlorenhet på 50-tallet, skjenkestedene ser ut som de slitne kafeene i Gamlebyen, atmosfæren lukter forfall og stahet, og kvartalene bobler av latter og røster gjennom åpne vinduer mens klesvasken gynger på snorene over gatene som frekke sjørøverflagg”, skriver Alnæs i sin bok.
Det var detta ”rufsiga” Barcelona som Karsten blev så förtjust i. Samtidigt erkänner han att han blev skrämd av brutaliteten. Han blev själv bestulen på Picasso-museet medan han obekymrat beskådade ett av mästarens verk, berättar han i sin bok.
För Karsten som ung, som hade läst George Orwells ”Leve Katalonia” och André Malrauxs ”Håpet”, hade Barcelona en legendarisk bakgrund som frihetens, demokratiets och socialismens Mekka.
Under 80-talet präglades staden och dess liv av nationalismen, den katalanska stoltheten och rättigheten att få uttrycka sig på sitt språk och visa upp sin kultur, sin sång och musik efter över 40 kuvade år i diktatur.
– Idag när jag kommer hit verkar Barcelona stabilare i all sin stolthet. Nationalismen på 80-talet har lugnat ner sig och separatiströrelsen känns inte längre så påträngande. Barcelona utstrålar en försonlig kosmopolitik.
Dagens unga katalaner behöver inte längre lägga ner mycket vikt i att försvara sitt språk och sin kultur. Katalan är idag första språk, i stort sett all gatuskyltning är skrivna på katalan, regeringen och alla dess institutioner är förpliktade att prata katalan och i skolorna lär sig barnen först katalan, och sedan spanska.
Medan byarna utanför metropolen Barcelona konserverar sitt språk, har den stora invandringen av spanjorer från andra delar av Spanien fått staden att bli mer spansk. Tar du en taxi i centrum hör du helt säkert hellre andalusisk dialekt och tar du tapas i en av de baskiska barerna hör du nord-spansk dialekt. Detta, och de aktuella stora immigrationsproblemen som uppstått det senaste året, har fått nationalisterna att vakna upp och på ett kanske oförstående starkt sätt försvara det katalanska språket igen, något som blivit kritiserat och betraktat som diskriminering av icke-nationalisterna.
HC Andersen och andra författare
Vi reser oss upp från tapas-baren och tar en kort promenad bland de gamla gotiska kvarteren, går förbi Plaza Real, som för dagen ”tagits över” av stökiga och berusade Liverpool-fans inför kvällens UEFA fotbollsmatch på ”Camp Nou”.
”Når jeg satt på et hotellrom i Barcelona våren 1985, tenkte jeg på HC Andersens gateskildringer fra balkongen på Hotel Oriente på Las Ramblas.”
Vi stannar till vid Las Ramblas. Karsten berättar om hans återkommande besök i Barcelona och hans personliga knytning till staden. Våren 1985 satt han, till exempel på ett hotell och skrev en bok. Det fick honom att associera mycket till HC Andersens vistelser i staden.
– HC Andersens skildringar från Hotel Oriente-balkongen, där han satt med sin vän Kristian Collin passade så perfekt in på det verkliga livet, säger författaren och pekar upp mot hotellfasaden. Under något ögonblick tycks vi se HC Andersen sittandes på en av balkongerna, blickandes ut över det omväxlande gatulivet på Las Ramblas.
Vilka norska författare har skrivit om Barcelona?
– Jag kan varmt rekommendera både Anders Cappelens ”Meske” (Gyldendal 1996) och Nordahl Grieg ”Ung må verden ennu vaere” (Gyldendal 1976). Läs också George Orwells skildringar i ”Hyllest til Katalonia” (Pax Förlag 1975), uppmanar kulturskribenten.
Karsten återkommer med jämna mellanrum till Barcelona, både på egna nöjesresor och på senaste tiden som guide till norska gruppresor.
– I mitten på 80-talet lärde jag känna många katalanska författare och fick uppleva vardagslivet i delar av Barcelona som aldrig beskrivs i de klassiska turistguiderna, berättar han. Det var då han bland annat lärde känna Grácia-kvarteren, där hans författarvänner var bosatta.
Grácia är egentligen en by som tidigare låg utanför Barcelona och som för inte så länge sedan var egen kommun. Den idag kända avenyn Paseo de Grácia, där många av de mest fantastiskt utsmyckade 1800-tals husen ligger (bland annat La Pedrera av Antoni Gaudí), var ursprungligen landsvägen mellan Barcelona stad och Grácia by. Idag, tack vare bildandet av stadsdelen L’Eixample andra delen av 1800-talet och den enorma expansionen av Barcelona, är stadsdelen Grácia totalt integrerat i metropolstaden. Trots detta finns det en speciell stämning mellan invånarna i stadsdelen; en gång född i Grácia, alltid från Grácia.
Jag trivs mycket bra i dessa kvarteren, mycket med hänsyn till att turist-boomen inte kommit dit. Man trängs med katalaner och inte med turister, man känner den autentiska stämningen och slipper souvenir-affärerna, ficktjuvarna och dyra barerna. Här finns istället små mysiga ställen med speciell mat, blues-barer som är så små att musikerna står 2 meter ifrån ditt bord och ölen bara kostar 200 pesetas. Annorlunda restauranger ligger i var och varannat kvarter, eller vad sägs om egyptiskt och libanesiskt kök? Dessutom, här hittar du ett av Barcelonas två biografer som visar filmer på originalspråk och vågar välja en annorlunda och smalare repertoar framför Hollywood-industrin.
Missa inte gatulivet
Jag frågar Karsten vad han anser att man absolut inte får missa under sin vistelse här. Han tittar misstroget på mig och ler: Den frågan var svår, du! Vi kommer överens om att ge Avenida-läsarna ett par tips:
Romanska avdelningen på Museu Nacional d’Art Catalunya (Palau Nacional i Montjuic): Här finns fantastiska målningar från de medeltida kyrkorna, som berättar fabler från en annan tid och ett annat levnadssätt. Enligt Karsten är det en expressiv gudssyn, som du tar in på dig när du betraktar målningarna.
Bland museerna rekommenderar Karsten också att besöka Museu d’Art Modern (Parque Ciutadella).
Konsert, teater, opera och film: Ett teater- eller musikkonsert i Barcelona är absolut värt ett besök, även om du kanske inte förstår mycket av texterna. Nya Liceu operan är enastående och ännu ett tecken på stadsbornas enorma kapacitet att resa sig upp efter ett nederlag och med stolt buret huvud bygger upp det raserade (Liceu har drabbats av flera totalbränder, den senaste ägde rum 1993).
Vad beträffar spansk film, är Karsten en stor Almodóvar-fan. Pedro Almodóvar vann en Oscar 1999 för filmen ”Allt om min mor” (Todo sobre mi madre), bland annat med Penelope Cruz (spaniens nya stora stjärna i Hollywood efter Antonio Banderas).
– Filmen är genial. Den har en surrealism som jag uppskattar mycket, säger Karsten.
”Trots alla fantastiska kulturella sevärdheter i Barcelona, får man inte missa det stora teaterspelet som utspelar sig varje dag pa gatorna. Ljudet, lukten, atmosfären, de snabba skiftningarna, är några av ingredienserna som gör Barcelona så speciellt.”
Gatulivet och folket: Trots historiska monument, medeltida kyrkor och vidunderliga konstverk, är vi överens om att det kanske viktigaste att få med sig från Barcelona är det otroliga gatulivet. Om du inte tar dig tid att sätta dig ner vid ett trottoarcafé, ta en långsam promenad längs de trånga gränderna, andas in dofterna, lyssna till ljudet och se genom ljuset, så missar du mycket av denna fascinerande stad.
– Det mest otroliga är de snabba omväxlingarna, bland såväl människor som byggnader. Det är något magiskt över frihetskänslan bland de som bor i eller kommer till Barcelona.
Allt verkar möjligt och tillåtet, ingen behöver skämmas och just därför skapas många nya trender i denna stad. Barcelona är också den stad som mest används i reklambranschen, både nationellt och internationellt, just för sina vackra gatumiljöer och sin speciella atmosfär.
Karstens tips
För att få ut det mesta möjliga av en vistelse i Barcelona, rekommenderar Karsten att läsa lite om staden och Katalonien innan resan.
– Staden har en mycket stark konst- och kulturhistoria och katalanernas högkultur nådde mycket högre än den skandinaviska kulturen under samma period. Man bör lära sig lite om medelåldern, storhetstiden, kungarna och krigen.
När vi skiljs känner jag att vi under vårt samtal bara skrapat lite på ytan i det stora hav av upplevelser och sevärdheter som Barcelona bjuder på. Denna känsla betyder att vi måste fortsätta samtalet nästa gång Karsten är tillbaka. För helt säkert har han druckit mycket vatten i Canaletes-fontänen på Rambla de Canaletes (Las Ramblas). Legenden säger nämligen att om man druckit av detta vatten, kommer man att en dag att återvända till Barcelona.
Avenida Magazine 